Stora möjligheter med 3D-teknik

^{Stödmaterialet som finns runt de föremål som skrivs ut i 3D-skrivaren plockas bort när utskriften är klar. Att skriva ut ett föremål, inklusive efterarbetet, tar cirka ett halvt dygn.}

Stratasys Objet 260 Connex 3, som en av de två 3D-skrivarna heter, arbetar med en utskrift. Inuti apparaten växer en aortabåge i full storlek fram. Den byggs upp i lager på lager av ett blåfärgat plastmaterial. Modellen ska användas i förberedelsearbetet inför en operation.

Skrivaren går att använda till mycket. Andra områden är bland annat att skriva ut modeller som visualiserar och skapar förståelse för sjukdomstillstånd, till exempel tumörer, att skapa material att använda i undervisning och forskning och att skriva ut kopior av till exempel skelettdelar som man kan träna på inför en operation.

Röntgenkliniken har använt den stora 3D-skrivaren i drygt ett år och i laboratoriet finns numera också en mindre 3D-skrivare som kan tillverka modeller i andra material än plast. Det kan vara bra eftersom olika användningsområden kräver olika typer av material. Det finns till exempel material som går att sterilisera för användning vid operationer.

Unikt användning av 3D-printing i Sverige

På USÖ är det röntgenkliniken som hjälper resten av hälso- och sjukvården med att skriva ut 3D-modeller via ett remissförfarande. Organisationen är relativt unik i Sverige. De flesta andra sjukhus har inte centraliserat användning på samma sätt.

– För 5–6 år sedan ville många kliniker köpa sina egna 3D-skrivare. Men då utrustningen är dyr bestämdes i Örebro att den här verksamheten skulle centraliseras av både ekonomiska och logistiska skäl, och placeras på röntgenkliniken, berättar Tobias Vestermark.

Mattias Gustafsson är modalitetsansvarig och en av tre röntgensjuksköterskor (de övriga är Hanna Kensén och Jimmy Andersson) som jobbar med 3D-utskrifterna. Han menar att de har fått till en bra struktur för användandet.

^{3D-tekniken går att använda på många olika sätt och de mest varierande föremål kan skrivas ut, menar Mattias Gustafsson, röntgensjuksköterska och Tobias Vestermark, röntgenläkare.}

– Vi har ett tydligt arbetssätt från början till slut, från att remissen kommer hit till att vi skickar ett svar om att det går att hämta utskriften hos oss.

När de skriver ut en modell utgår de oftast från en befintlig röntgenundersökning. Bilden segmenteras i ett bildbehandlingsprogram och den del som ska skrivas ut isoleras från det övriga innehållet i bilden. Sen väljer de färg, material och storlek på utskriften. Att få ett föremål helt färdigt tar drygt ett halvt dygn.

– Att skriva ut en del av en aorta i full storlek till exempel tar cirka tio timmar. Efter det ska utskriften bearbetas. Modellen omges av ett stödmaterial som ger stadga åt utskriften i skrivaren och det materialet ska plockas bort, berättar Mattias Gustafsson.

Efter att ha karvat bort stödmaterialet spolas föremålet rent med en speciell högtryckstvätt. Därefter får det ligga i ett bad av kaustiksoda-lösning i ett par timmar för att få bort de sista resterna. Efter det skickas ett svar på remissen och beställaren kan hämta ut sin modell.

Komplexa aortor skrivs ut

Tal Hörer, överläkare på kärl-thoraxkliniken, är en av dem som använder 3D-ut-skifter i sitt arbete.

Främst handlar det om komplexa aortor som han vill få utskrivna.

– Med hjälp av modellen ser jag måtten, var kärlen går från aortan och olika vinklar. Det hjälper verkligen att ha en modell att hålla i, innan vi ska operera. Det här är ett område som utvecklas ständigt och jag tycker att det är intressant att se hur det kommer att gå, säger han.

Tobias Vestermark hoppas att ännu fler kliniker kommer att se nyttan av 3D-tekniken. Han menar att vi har mycket att lära av andra länder.

– Vi vill skriva ut fler föremål och utveckla tekniken. Jag tror att det finns många som kan ha nytta av det här, men som inte har tänkt tanken än. Det går bra att höra av sig till oss med frågor. Möjligheterna med 3D-tekniken är kanske inte oändliga – men nästan.

^{Text: Johanna Berglund Foto: Håkan Risberg}

^{Ett reportage ur personaltidningen Tillsammans.}